Förtvivlan

Jag har i tretton år färdats genom hat och förnedring,

jag har brutits ner till den minsta atomen,

till jag blev ihålig och tom.

Mitt huvud har varit under vattenytan,

så länge jag kan minnas

Och smärtan varit obeskrivlig...

Fruktan gjorde att jag pantsatte min själ

och utplånade min existens.

Jag blev ingenting och min stolthet blev min 

fallna mantel

Mitt leende och lugn var min make up.

Under ytan var jag döende,

och där varje sekund i livet var ett hån...

Men det svåraste var,

när jag träffade min räddning

trodde jag

för när hjärtat förloras,

finns ingen räddning längre,

eller hopp om livet.

Bara förtvivlan återstår.

 

                                                 /zannah-rosor.jpg

 

8 okt 2016

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)