Öde

Jag gick igenom ett öde land,

jag kände igen vägarna , 

för de ledde mig genom min hembygd

och min barndomsstad.

 

Jag kände marken under mina fötter

och mina steg tog mig till

det befriande havet

som för en stund tog mig 

från ångestens käftar

 

Var finns min frid?

Var finns min ro?

 

Jag kom förbi ett fallet träd,

vars grenar grinade mot mig,

säg mig,

är detta platsen jag längtat så efter?

Är detta platsen som jag älskat så mycket?

 

Allt är främmande för mig nu

och allt gör så förtvivlat ont,

så förtvivlat ont.

 

Ingenting finns kvar,

allt ligger öde nu

och det är så kallt.

 

Farväl

 

5 apr 2017